top of page

NYHETER                                                                                                                      Kommentera artikel  |  Skicka nyheter/pressrelease

__ANNONSER______________________

cancer.jpg

En del personer får svåra biverkningar av cancerbehandling, medan andra klarar den utan större komplikationer. Henrik Gréens forskargrupp vill hitta sätt att förutse risken för allvarliga biverkningar. Foto: Magnus Johansson/Linköpings universitet

Möjligt att förutse nervskador av cancerbehandling

Många kvinnor som behandlats för bröstcancer med en typ av cytostatika, taxaner, får ofta biverkningar på nervsystemet. Nu har forskare vid Linköpings universitet utvecklat ett verktyg som kan förutsäga hur stor risken är för den enskilda individen. Verktyget skulle kunna hjälpa läkare att anpassa behandlingen för att undvika kvarstående biverkningar hos dem med högst risk.

Allt fler blir canceröverlevare. Men även om de har överlevt sjukdomen har en växande grupp kvar biverkningar orsakade av cancerbehandlingen. I en aktuell studie från Linköpings universitet har forskare studerat biverkningar efter cytostatikatypen taxaner, som används för att förebygga återfall vid bröstcancer. Baksidan av behandlingen är att en del patienter får nervskador som en biverkning.

– Det är väldigt vanligt med biverkningar i form av nervskador efter behandling med taxaner vid bröstcancer och problemen är ofta kvar i flera år. Det är oerhört påfrestande för de drabbade och har en stor påverkan på patienternas livskvalitet. Så det är ett stort kliniskt problem, som fått mer uppmärksamhet de senaste åren, men det har inte funnits något sätt att veta vilka individer som har störst risk för biverkningar, säger Kristina Engvall, nyligen disputerad vid Linköpings universitet och läkare på onkologkliniken vid Länssjukhuset Ryhov i Jönköping.

Forskarna började med att noga kartlägga biverkningar hos patienter som behandlats för bröstcancer med antingen docetaxel eller paklitaxel, de två vanligaste taxanläkemedlen. Det hade gått mellan två och sex år efter behandlingen. 337 patienter fick själva beskriva svårighetsgraden av de upplevda nervskadorna, eller perifer neuropati som det också kallas. Allra vanligast var kramp i fötterna, som mer än var fjärde patient hade. Andra biverkningar var svårigheter att öppna en burk, domningar i fötterna, stickningar i fötterna och svårigheter att gå i trappor.

Forskarna läste av patienternas gener och byggde sedan modeller som kopplar genetiska egenskaper till olika biverkningar av taxanbehandlingen. På så sätt kan modellerna förutsäga risken för nervskada. Den sortens modeller, så kallade prediktionsmodeller, har inte funnits tidigare för nervskador av taxaner. Forskarna lyckades göra modeller för risken att få kvarstående domningar respektive stickningar i fötterna.

De båda modellerna kunde separera patienterna i två kliniskt relevanta grupper: en grupp med hög risk för kvarstående biverkningar och en grupp som motsvarade normalbefolkningens frekvens av perifer neuropati. Forskarna använde två tredjedelar av data för att träna upp modellerna med maskininlärning. De kunde sedan använda den återstående tredjedelen av patienterna för att validera modellerna, som visade sig fungera mycket väl. Just validering av att modellerna fungerar även i en annan grupp är ett viktigt steg.

– Det är första gången som man gjort en prediktionsmodell som kan förutsäga risken för nervskador av taxanbehandling. Kvinnor som har behandlats med taxaner efter en bröstcanceroperation utgör en mycket stor grupp inom sjukvården världen över, så det är ett stort och kliniskt relevant problem, säger Henrik Gréen, professor vid Linköpings universitet, som har lett studien som publicerats i tidskriften npj precision oncology.

– Det här kan bli ett verktyg för att individualisera behandlingen och inte bara titta på vinsterna utan också titta på riskerna för den enskilda patienten. I dag är vi så pass bra på att behandla bröstcancer att vi inom vården behöver ta större hänsyn till risken för komplikationer och biverkningar som påverkar patienten långt efter behandlingen, säger Kristina Engvall.

På sikt skulle prediktionsmodellen kunna införas som rutin i vården. Men först krävs mer forskning för att ta reda på om prediktionsmodellen fungerar bra även i andra befolkningsgrupper än den svenska populationen.

– Det visade sig också att tre av de fem symtom som vi fokuserade på är så biologiskt komplexa att vi inte kunde skapa modeller för dem. Det rör sig till exempel om svårigheter att öppna burkar. Att öppna en burk involverar både motoriska och sensoriska nerver, vilket gör det väldigt svårt att förutsäga vilka individer som löper störst risk att få det symtomet, säger Henrik Gréen.

Studien har finansierats med stöd av bland annat Cancerfonden, ALF-medel, Forskningsrådet i Sydöstra Sverige (FORSS) och Futurum i Region Jönköping.

Artikeln: Prediction models of persistent taxane-induced peripheral neuropathy among breast cancer survivors using whole-exome sequencing, Kristina Engvall, Hanna Uvdal, Niclas Björn, Elisabeth Åvall-Lundqvist och Henrik Gréen, npj precision oncology, publicerad online 16 maj 2024, doi: https://doi.org/10.1038/s41698...

Källa: Linköpings Universitet

ata logo.jpg
ata logo 2.jpg
huddingestal.gif
santasalo.gif
jehander.jpg
sbs.jpg
hyrex.gif
eldon.gif
noxor.jpg
autolivfront.jpg
kornetsakustik.jpg
sciencevillagescandinavia.jpg
outlander.jpg
hedinbil.jpg
kylservice.jpg
norwegian.jpg
gentekniknamnden2.jpg
byggelit.jpg
st erik försäkring.jpg
bottom of page